Jag har inte mött någon som argumenterat mot idén att de investeringar man gör i digitala lösningar ska resultera i konkret och mätbar nytta. Tvärtom har det under senaste åren exploderat med begrepp och modeller som nyttorealisering, effekthemtagning och effektmål.
Samtidigt ser jag så många misslyckade projekt. Investeringar stora som små som inte alls resulterar i den nytta som man tänkte sig. Ibland bara begränsad skada, då en grupp av användare drabbas. Ibland blir konsekvenserna ödesdigra, tusentals användare drabbas och hela organisationen får stora problem.
Varför blir det så?
Självklart finns det många svar. Att ta fram digitala lösningar är alltid mer eller mindre komplext, inte minst för att de ofta bara är en del av en tjänst. De ska hjälpa en specifik människa lyckas med något i en specifik situation. Att förutse alla olika situationer och beteenden är ju ganska komplext. Att sedan göra design som fungerar bra i alla möjliga fall är ännu svårare.
Inte bara är den nya tjänsten komplex. Om man ska lyckas, så behöver många människor, med olika kompetenser och perspektiv samarbeta. Beställaren, affärsutvecklare, projektledare, linjechefen, marknadsavdelningen, kundtjänsten, styrgruppen, systemarkitekten, informationsarkitekten, tjänstedesigner...
Och inte sällan är det flera organisationer som behöver samarbeta. En organisation som specialiserat sig på integration och att bygga lösningar. En som är specialiserade på tjänstedesign. De som ska förvalta den tekniska lösningen. De som ansvarar för innehållet. De som vidareutvecklar tjänsten och så vidare.
Ja, det är komplext! Det är så komplext att det inte går att förklara i förväg vad det är som ska byggas, hur underhållet kommer att se ut och vilken teknik som är den bästa. Lösningen är istället att effektstyra – att i varje stund i projektet och i förvaltning – göra det som skapar nytta. Det låter ju så enkelt, men kräver från dig att du kastar gamla tankemodeller där du tror att:
- styrning betyder att kräva resultat
- design är att klä i form
- alla krav är lika viktiga.
Effektstyrning® är ett ramverk för att formulera nyttor och sedan styra allt arbete, så att nyttorna kan värderas, mätas och ge underlag till nästa steg. Effektstyrning betyder alltså inte att först göra en detaljerad beskrivning av alla situationer och behov och sedan utse en effektansvarig som monitorerar projektet. Den modellen är dömd att misslyckas, helt enkelt för att designarbetet är brännpunkten. Om de som gör designarbetet förstår nyttan som ska skapas och gör prioriteringar och utformning baserat på det, blir det möjligt att lyckas. Och genom att testa att nyttan uppstår i användning från dag ett, så går det att få koll på effekthemtagning.
Effektstyrning innebär att beskriva förväntningarna på nytta tillräckligt tydligt för att kunna komma vidare. Då behövs tillräckligt mycket kunskap om användare, situationer och beteenden. Tillräckligt mycket för att kunna skjuta iväg ett test, där projektet kan lära sig om den önskade nyttan uppstår. Och sedan fortsätta arbetet, eller korrigera kursen.
Effektstyrning lever allstå bäst i symbios med agil utveckling. Agila metoder ger fantastiskt stöd med roller och tekniker för att kunna utveckla på ett hypotesdrivet sätt. Effektstyrning ger prioriteringarna och medel för att utvärdera att man är på rätt väg, att man bygger rätt lösning.
Effektstyrning förutsätter alltså att projektmedlemmarna är skolade i att uttrycka vilken nytta som ska uppstå i det stora – när lösningen används fullt ut, liksom i det lilla – i enskilda användningssituationer. En Effektkarta ® är ett bra hjälpmedel, men man behöver också andra modeller där de viktigaste är upplevelsekartor (Customer Journey Map) och storyboards. Att formulera sin hypotes är sedan det som skapar ett tydligt fokus för alla projektmedlemmar, oavsett roll, perspektiv och organisation. Hypotesen ger en bra avgränsning och berättar i klartext vilket problem man vill adressera och vad som ska hända när lösningen är lyckad och används fullt ut.
Effektstyrning förutsätter sedan att projekt-teamet klarar av att bygga och testa kontinuerligt. Inte på det planlösa sättet utan effektstyrt, där de viktigaste egenskaperna hos lösningen byggs och testas så tidigt som möjligt. Ibland måste testerna göras i en helt annan miljö än målmiljön, och då är teamet duktiga på att simulera verkligheten.
Låter det intressant? Vill du lära dig hur? Fortsättningskursen i effektstyrning kanske är något för dig?