När man genomför digitalisering finns det risker. Digital exkludering är en. Det drabbar ofta de redan utsatta. Sara Lerén ger flera tunga exempel på när man gjort avgörande missar. Men – hon ger också några enkla tips på hur man ska undvika att exkludera människor när man digitaliserar.
Ta hjälp av inUse i er digitaliseringsprocess, kontakt finns här!
Vi har tidigare skrivit om hur regeringens digitaliseringssatsning underskattar risker, bland annat genom att prioritera hastighet framför tydliga mål. Ytterligare en risk är exkludering. I synnerhet av människor som redan befinner sig i en utsatt livssituation och därför har behov av extra stöd snarare än ytterligare hinder.
Sedan kravet på sterilisering vid byte av juridiskt kön avskaffades 2013 har det varit möjligt för transmän med manliga personnummer att bli gravida. Detta har skapat problem i Stockholms läns landsting eftersom såväl journalsystem som fosterövervakningssystem spärrar manliga personnummer. Fastän detta påverkar patientsäkerheten och anmäldes redan 2105 har SLL:s IT-avdelning ännu inte lyckats lösa problemet. En av de största fördelarna med digitala verktyg är ju att de, åtminstone i teorin, borde vara snabbare och enklare att uppdatera. Om det tar två år att ta bort en sifferspärr i ett system borde man helt klart se över sin förvaltningsorganisation.
Det kommer alltid att finnas personer som har det svårt att hantera appar
Ett annat sammanhang där det finns en stor risk för digital exkludering är kollektivtrafiken. I ett samhälle där ”alla” har smarta telefoner är det lockande att skippa biljettautomater, kortläsare och hållplatsmonitorer, och istället bara satsa på att hantera biljetter och information via telefonen. Problemet är att det alltid kommer att finnas personer som kommer att ha svårt att hantera appar i en telefon, till exempel på grund av synnedsättning eller kognitiva funktionsvariationer. För många av dessa fungerar det mycket bättre att interagera med en större fysisk display med tydlig text och förstärkande ljudsignaler. Därför är det särskilt tråkigt att Västtrafik, som gjort mycket rätt med sin digitalisering i övrigt, väljer att lägga ner sitt projekt med att förbättra kortläsarna.
Meningslöst att prata om digitalisering som något som måste vara positivt eller negativt
Lika meningslöst som det är att prata om riskerna med skärmtid utan att se användandet ur ett helhetspersektiv, lika irrelevent är det så klart att prata om digitalisering som något som måste vara positivt eller negativt. Precis som med alla olika typer av medium är det intressanta hur det används och vilka effekter som användningen får. Det optimala vore så klart att använda digitala tjänster till det de är allra bäst lämpade till parallellt med att man fortsätter utveckla och förbättra de tjänster som gör sig bättre med manuell hantering. Och att sätta människan med sin förmåga och sina tillkortakommanden i centrum av digitaliseringen, som ordförande i föreningen Alzheimer Örebro, Sven Larsson, skriver i en debattartikel om digitalt utanförskap.
För mig finns det ingen tvekan om att digitaliseringens allra största potential ligger i möjligheten att göra skillnad i situationer där andra typer av interaktion inte fungerar. Som när socialtjänsten använder World of Warcraft för att skapa förtroende och kontakt med brukare som annars inte gått att få kontakt med. Eller när Pokemón Go får en kämpande förälder att känna sig nyfrälst för att det fått hennes autistiske son att klara av att gå ut. Det är här digitalisering kan göra verklig skillnad!
Nästa gång du står inför ett digitaliseringsprojekt, ställ dig nedanstående frågor innan du börjar. Det kommer att spara dig mycket tid, och risken att redan utsatta grupper får det sämre kommer att minska avsevärt.
- Till att börja med: vilka effekter ska digitaliseringen bidra till och hur ska dessa mätas?
- Finns det alternativ till digitalisering som på ett bättre sätt skulle kunna skapa önskade effekter?
- Vilka av våra användare har det svårast idag och hur kan vi underlätta för dem?
- Vad kan dessa användare lära oss som kan hjälpa oss att skapa en bättre användarupplevelse för alla användare?
- Hur ska vi öka vår kompetens om digital tillgänglighet och universell utformning?
- Vad finns det för goda exempel för oss att inspireras av?
Har du frågor eller funderingar, så skicka dem gärna till mig, Sara Lerén. Jag hjälper gärna till.